Jag är stolt! Min äldsta dotter är super stolt!!
Hon har lärt sig cykla, på två hjul!!
Detta inträffade förra lördagen. Men det är först nu som bilderna har hamnat på datorn. Vi tränat en del innan sommaren men då har hon inte riktígt velat. Sett andra kompisar cykla förbi men inte riktigt vågat heller.
Men så i lördags ville hon testa igen. Vi tragglade, jag "höll i" fast jag kanske inte riktigt gjorde det,men hon trodde det så helt plötsligt så bara cyklar hon. När hon sen ser i skuggan att jag inte håller i så trillar hon direkt och blir skitsur FAST stolt ändå. Jag fixar med något annat för stunden så hon får trixa lite själv. Så nästa gång vi ska öva på start och så, så sticker hon iväg alldelles själv.
Jag blir rörd, tårögd och frukransvärt stolt.
Hon får ett leende som täcker hela ansiktet.
Woaw vilken känsla.
Nu har hon blivit ännu större..min lilla stora tjej
2 kommentarer:
Oj, vilken härlig känsla. Jag blir tårögd bara jag läser om det!
Loppan vill inte, hon har liksom inte fattat det här att det är en frihet att kunna cykla iväg. Men det kommer väl. Man ska ju inte ha bråttom har jag hört...
Kram!
Åh, jag som är stolt över min lilla rackare som cyklar med stödhjul :-)
Kan tänka mig att det är en milstolpe att komma ihåg, första gången utan stödhjul!
Skicka en kommentar