Rock´ n´roll

Undrar vart tiden tar vägen???
Fort susar den iväg iaf.
Lördagen bestod av ett besök i den stora staden. Maken och jag åkte Waxholmsbolagets äldsta ångbåt in -"Västan". Där vi satt och skumpade på träbänkar i blåsten, men mysigt var det.
Middag intogs på T:G:I Friday och det var gott, inte himmelskt men gott.
Efter det blev det promenad upp till Stadion där vi fick vänta en del innan konserten började. En del blev liksom kvar inne i bar delen och lyssnade på konserten där. Tror jag iaf, de kanske var i det stadiet då de inte hörde något vad vet jag. Vi var i alla fall inne och såg tyvärr bara slutet på Mustasch och Europe uoppvärmning. Det gjorde de jätte bra. Suveränt helt enkelt. Skulle vilja gå och se en konsert bara med de faktiskt!!!
Kiss vaar ok. Mycket som man aldrig hört förr och en hel del solon å sånt. Inte riktigt min grej men eftersom man är uppvuxen med dem var det kul att se dem.
det var väldans kul att tiita på allt folk också och hur de hade "klätt upp sig".

Ja det var väl uppvärmningen till nästa helg då vi ska på Hårdrock/Disco fest. Hoppas att de flesta klär upp sig eller klär ut sig, vet inte riktigt vad man säger.
Kuuuul ska det bli iag!!!

Smått & gott

Ännu en fantastisk helg har passerat med sol och värme. Vi har umgåtts med vänner, ätit gott och fikat gott. Barnen har lekt kors & tvärs med varandra.
Vi var på loppis också här på ön där vi hittade en del rolig saker. Eftersom vi röjde i gäststugan och slängde en hel del så måste ju de tomma platserna fyllas... eller???
En helt enkel perfekt helg!! Ändå känner man sig liksom lite trött och nedstämd... Nu har man ju massor att se fram emot med sommar och semester men också en massa planering och andra önskemål från viss släkt. Eller är det bara som man inbillar sig???
Det finns ju en del "måsten".
Inget sägs ju rätt ut men med små flikar kan ju göra sitt.

Det finns olika orsaker till att jag känner mig låg, dels har en god väns förhållande precis tagit slut och jag lider så med dem båda. Jag vet inte riktigt hur man ska trösta men vi finns ju alltid här...
Dels är mitt jobb absolut inge roligt just nu. Jag har aldrig riktigt tidigare haft en sådan jobb ångest som jag har nu, det känns faktiskt lite jobbigt. Sen är det ju aldrig kul att behöva vara förälder till sina arbetskamrater och behöva jobba för en till ibland.
MEN det är ju inte så långt kvar tills semestern så det kommer ju att bli bättre. Kanske blir det helt nya planer för mig också inför hösten. Vi får väl se...