Den långa fredagen...

Det var en fin begravning i fredags.
Det är ju aldrig roligt att gå på såna men det kändes bra och skönt efteråt.
Man grät en hel del men fick ett fint avsked.
Barnen var med och var jätte duktiga. De satt nästan still hela tiden och Tilde behövde bara gå på toaletten två gånger under akten på en timme!!
Prästen var bra, de är ju som de är. Han var relativ ung med hästsvans. Vi tror att det var hans Land Rover som stor utanför med en massa klistermärken på från olika terrängtävlingar. Skönt att de inte ser likadana ut.

Efteråt var det fika på församlingsgården med släkt, vänner och gamla arbetskamrater till farmor. En herre var "bara" 87 men höll tal och var hur pigg som helst.
Pappa var väldigt lättad när det var klart. Kan ju aldrig vara lätt även fast man vet att det är livets gång...
Min farbror och pappa hade satt ihop en massa bilder ur farmors liv som vi fick gå runt och titta på. Jätte roligt att se bröllopsboken någon hade gjort mm mm
Efter det vi for hem för middag på lokala krogen och sedan Idol.

Helgen har varit lugn fast vi har haft besök. Så idag är vi ensamma och kan andas ut. Det är alltid roligt att ha gäster men ibland måste man få vara själv.
Det har varit en intensiv tid och nu börjar det släppa.
Jag vet att jag inte BEHÖVER göra allt, inte KAN göra allt och definitivt inte MÅSTE göra allt...