Denna helg har det varit mycket farmor. Barnens farmor kom i torsdags från Blekinge för att hälsa på. De var hemma från dagmamman i fredags och bakade bullar och mös.
Även jag har träffat min farmor i helgen men i mer ledsammare toner.
Min farmor gick bort i fredags kväll....
Mina föräldrar ringde vid 20 tiden och berättade det.
Jag kände att jag ville ta ett sista farväl så det fick bli en sen tur till Danderyds Sjukhus. Där har hon bott den sista tiden på ett "kortboende" som de kallar det, innan de kan komma till ett ålderdomshem.
Så långt kom inte min farmor.
Hon har levt ett väldigt långt liv, hon fyllde 97 i tisdags. Frisk har hon varit utan de sedvanliga ålderdomskrämporna som man kan få. Fast efter farfar gick bort, 1993 så har hon inte riktigt varit sig själv. Tyvärr. Nu den sista tiden har hon inte kunnat gå själv och varit förvirrad men tänk att få leva ett sånt långt och jag hoppas lyckligt liv.
Det var väldigt fint på sjukhuset, med nybäddat, tända ljus och så.
Lite otroligt att när man föds är det väldigt svårt att se vilket kön det har blivit och likaså är det när gamla människor dör. Jag eller vi tyckte att farmor var väldigt lik farfar när han gick bort. Som en liten sparv som låg i sängen. Bara skinn och ben. Min farfar blev 92, farmor 97 och min mormor lever fortfarande och fyller 89. Tror nog att man har bra gener för att leva ett långt liv.
Så denna helg har kännts lite sorgsen, man har gråtit en del helt utan förvarning men jag vet ju att hon nu har det mycket bättre där hon är. Inga smärtor och sen får hon träffa farfar igen..
Vi ses i Nangijala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar